Av: Malin

Hej! 23 år gammal och ätit sertralin mot social fobi och depression i ungefär 1 år nu. Sedan jag började med sertralinet har mitt liv förändrats helt, eftersom sociala fobin var boven i dramat så löste det mesta sig när det försvann. Helt plötsligt kunde jag söka jobb, gå på promenader utan att få panik, handla mjölk i affären utan att det ska vara världens grej. Levde väldigt isolerad innan och gick knappt ut, bodde hemma då med. Tänkte att jag aldrig kommer lyckas flytta hemifrån och skapa mig ett normalt liv. Men sen fick jag sertralin utskrivet, och tack och lov för det! Var väldigt tveksam och anti-medicin från början, men min läkare tyckte att jag verkligen behövde det. Under det senaste året har jag hunnit jobba heltid i ett halvår, flyttat hemifrån och nu läser jag på högskolan. Jag märker inte riktigt av att jag blivit känslokall eller så, kan fortfarande gråta när jag blir ledsen men gråter inte lika ”hårt”, enklare att ta sig vidare liksom. Blir nästan som att man glömmer bort varför man var ledsen, svårt att förklara. Upplever att jag tänker mer klart och positivt. Nu har jag dessutom höjt dosen från 100mg till 150mg, gått 3 veckor sedan, känner inte riktigt av någon skillnad än. Anledningen till att jag höjt är för att jag upplever att ibland smyger den sociala fobin på från ingenstans, händer kan 1 gång i veckan ungefär så inget jämfört med innan, får hoppas det hjälper helt och hållet nu. Negativa biverkningar jag har fått är att jag har mindre sexuellt intresse, svettas väldigt mycket, gjorde jag aldrig förr!! Får huvudvärk oftare, och glömmer jag ta tabletten (eller tar den lite senare än jag brukar) kan jag känna mig väldigt yr och allmänt väck.
Har inga planer på att sluta med sertralinet just nu iallafall, om jag måste gå på dessa tabletter hela livet så gör jag det utan problem! För dessa biverkningar är inget i jämförelse med hur jag mådde utan medicinen. Så till alla som funderar på att ta sertralin, testa! Du har inget att förlora på det. Har man inte så hög grad av ångest, depression etc så tycker jag att man ska försöka lösa det utan medicin, men går det inte, så tveka inte! Visst, många är fördomsfulla mot mediciner, tycker dock att man ska ha en försiktigare attityd mot sertralin, har trots allt förändrat väldigt mångas liv. Dessutom, om man vägrar ta medicin, vad är då priset? Ett isolerat liv där man ständigt kämpar!? Man förtjänar att få må bra. Hoppas att detta kan hjälpa någon!