Av: lenni

hej.
vill dela med mig om min tid med setralin.
fick den utskriven pga deppression och panikångest för 2,5 år sen.
denna hemska panik och depression har vart med mig i mitt liv sedan jag var 23 år idag är jag 42 år. jag led så mycket av detta min vardag fungerade inte, ville inte träffa människor, grät hela tiden, kände mig aldrig trygg fast jag hade familj, kände mig alltid ensam fast de inte va så, jag var rädd för allt och inget, livet hade ingen mening.period vis var det bra men i de stora hela var mitt liv bara en enda stor PANIK.
kunde inte vara hemma åkte runt till vänner och sov där med tre barn med mig som gick i skolan. litade inte på mig själv alls, ingen aptit, rökte ständigt, klarade inte av att va hemma trodde jag skulle kvävas, detta försökte jag dölja men till slut brackade allt ut.
träffade kurator psykolog läkare m.m. vågade inte äns börja med medecinering fick panik av det oxå.
till slut med anhöriga vid min sida så tog jag första tabletten setralin 25mg i två veckor sedan ökade jag till 50mg och i det hade jag dem vanliga biverkningarna som ångest, likgiltlig, inga känslor, skakningar trötthet yrsel sömnlöshet mindre aptit. med hjälp av läkaren och min syster som stog ut med mig och mina tre barn vågade jag fortsätta ta setralin, inom 8 veckor började mitt liv komma tillbaka jag började skratta känna mer glädje va piggare, efter ca 12 veckor började känna att livet är gott de finns en mening jag kunde skratta så tårar rinner, jag kunde gråta och känna med människor, kunde leva en vanlig vardag ville se människor. setralin räddade mig och min familj, de ända är att jag valde oralin istället.
idag äter jag fortfarande 50mg och mår fortfarande bra och är glad, kan även känn empati och sorg utan att de blir besatt i mig. jag kan även idag få en panikattack men tack o lov så klarar jag av den nu och den drar inte ner hela mitt humör längre,
funderar på att börja trappa ner till nyår men de ska få gå långsamt till och med 6-8 månader i såna fall.
jag har bara bra att säga om dessa sedan skall jag vara så ärlig att säga jag vet inte hur de kommer gå när jag börjar trappa ner.
men ge de en chans de ska jag.