Jag har gått på sertralin 50 mg nu i snart ett halvår. Första 2-3 veckorna var hemska. Illamående, förhöjd ångest, svettningar, sömnproblem, muntorrhet, stel i kroppen. Men det gick självklart över och efter ca 6-7 veckor började jag känna effekt långsamt. Jag är väldigt kluven såhär ett halvår senare. De klara fördelarna är att man slipper all ångest. Jag hade ångestproblematik med OCD, generell ångest och depersonalisering etc. Det försvann och man känner sig mycket mer lugn. Otroligt skönt och känna sig som man tänker att man gjorde innan man fick problem med ångest.
Samtidigt så bryr man sig mindre. Man får en ”whatever” attityd till mer saker. Självklart är det inte så att man går runt helt likgiltig som Mersault i Främlingen, men man tar livet lite lättare. Det har fått massa fördelar, bland annat jag tagit mer risker och varit mer spontan vilket lett till att jag fått mycket nya vänner och att bra saker hänt mig. Men samtidigt så försvinner konsekvenstänket lite och det har fått jobbiga konsekvenser också, när jag exempelvis inte tänkt mig för så noga innan jag sagt eller gjort något.
Man känner sig också mer känslokall i viss mån. Jag mindes hur jag tidigare kunde reagera starkt på när man visade döda barn i nyhetsinslag och så vidare, och nu känner man fortfarande sig illa till mods men inte alls lika mycket som tidigare.
Jag är kluven om jag ska fortsätta ta medicinen eller inte. Men jag rekommenderar dig som tvekar att försöka utan och ta medicin som en sista utväg om livet känns alltför jobbigt.
Kram, Jacob