Av: Karin

Hej!
jag är 26 år och har ätit sertralin sedan jag var 15 år. Fick mina första panikånhestattacker som 6 åring, vaknade mitt i natten och trodde jag skulle dö och sedan fortsatte det. Vid 8-9 års ålder utvecklade jag både ångest och tvångssyndrom. Under hela barndomen led jag av tvångstankar från morgon till kväll. Hela mitt liv gick ut på att hantera alla olika situationer av tvångstankar och samtidigt försöka dölja alla ”konstigheter” för människor i min närhet. Som 15 åring släppte de vanliga tvångstankarna och istället utvecklade jag BDD. I samband med terapi började jag äta sertralin. Mådde först sämre som jag minns men efter 2 veckor blev jag bättre. Svårt att säga att ”jag blev mig själv igen” då jag inte visste vem det var. Under 11 år har jag ätit medicinen med undantag för någon kort period. Jag vet att man inte ska sluta tvärt så jag började med att minska min dos på 50mg till 25 mg i ca 2 veckor, sedan har jag slutat helt. Jag har senaste dagarna upplevt minnesförluster, virrighet, tappar ord (värre än vanligt), och värst av allt får jag rest less legs. Det är sjukt jobbigt och gör dels att jag inte kan sitta ner när jag åker tåg, vilket jag gör 1.5 timme om dagen. Om nätterna kan jag inte sova pga att det kryper i hela kroppen och jag får extrem klåda överallt. Sådan där klåda som bara ”flyttar på sig”. Sertralin har hjälpt mig otroligt under livet då jag vissa perioder var så dålig att jag kunde avslutat mitt liv. Dock känner jag nu i efterhand att jag önskar jag inte ätit det så länge om jag vetat om alla biverkningar jag läser om här i forumet. Plötsligt kommer jag till insikt med att många ”underliga” saker i livet kan bero på medicinen, ex mina minnesluckor och att jag tappar ord. Jag får se hur länge jag måste leva med mina rest less legs. Hoppas det går över snart. Mvh/ Karin