Hej,
Är tjej, 27, fick utmattningssyndrom för 3 år sedan när jag pluggade heltid, jobbade 60% på krävande arbetsplats och blev tillsammans med en person som visade sig vara psykiskt instabil (=den utlösande faktorn).
Efter ca 8mån (vid examen) insåg jag att jag inte orkade längre, så jag bytte jobb, gjorde slut och försökte vila upp mig. Började träna igen, sova mer, äta bättre. Trots detta kände jag mig aldrig utvilad och blev deprimerad.
Fortsatte att köra på i 2 år med mina goda hälsovanor och nedstämdhet (jobbade heltid men på en mindre krävande arbetsplats) utan bättring och gav till slut upp och bad läkaren om antidepp.
Efter lite insättningssymtom (svettningar, hjärtklappning, oro, illamående) blev jag otroligt mycket bättre. Började känna tillförsikt, glädje i det lilla och initiativförmåga igen! Tröttheten är till viss del kvar, men summa summarum:
Sertralin gjorde för mig på två veckor vad hälsosamma vanor och regelbunden sömn inte kunde läka på 2 år.
Har nu ätit sertralin i två månader, först 25mg nu 50mg.
Mitt tips till alla: sök hjälp fortare!
Mitt andra tips: Trappa upp så mjukt du kan, även om läkaren ökar från 25 till 50 utan förvarning, dela tabletterna och ät tex 2/3 tablett i en vecka innan du tar 50
Mina symptom innan: Kronisk trötthet, sömnsvårigheter (vaknade flera ggr/natt), hjärtklappning, oro, nedstämdhet, låg självkänsla, stresskänslig, låg koncentrationsförmåga, ”tröga tankar”, psykisk frånvaro, dåligt minne, långsamma rörelser, orkade inte umgås, ingen initiativförmåga, emotionellt instabil (grät över tidningsrubriker och nyhetsinslag varje dag)
Nu: Fortfarande alltid lite trött, inte samma kapacitet som innan jag blev sjuk, i övrigt frisk och glad