Har nyligen slutat med sertralin. Det var/är blandade känslor för det preparatet. Jag började med sertralin när jag blev inlagd för första gången, ville dö. Det var i slutet av december 2016.
Första veckan mådde jag väldigt illa sen kände jag inte av det alls ett tag. Efter höjningen till 100mg (efter 3 veckor) blev jag som uppslukad av mörker. Fanns bara tankar om hur jag skulle gå till väga för å dö snabbast. Mycket googlande o fram å tillbaks med tillslut hade jag bestämt mig att det effektivaste och ett sätt som inte krävs mod jag inte hade var att lida i svinkallt vatten i ca 10-15 min för sen så stänger kroppen av i princip man kan inte röra sig å då skulle jag tillslut drunkna. Jag skulle göra detta men januari som det var å den sjön jag åkte till var antagligen för orörlig för att det inte skulle vara is på den. Jag kämpade nog i 10 minuter i endast underkläder att hoppa på isen och försöka men fick tillslut ge upp. Isen knakade inte ens. Efter det blev jag inlagd igen. Dosen höjdes ytterligare. Sen började det mesta bli bättre därifrån. Men en jobbig biverkning var hur extremt rastlös jag blev av medicinen. Jag hade förut njutit av en timmes bilfärd men när dosen var så här kände jag ”nej, vad drygt” ”usch vad tråkigt” det resulterade i mycket snapchattande under körning + att jag körde mycket fortare än vad jag annars gjorde. Mina ups and downs kom tillbaka fast mer extrema. Jag var med om en bilolycka. Min tidsuppfattning förstördes helt. Det blev omöjligt för mig att komma i tid. Huvudvärken kom å gick hela tiden. Jag hade ännu mera svårt att sova.
Efter 5 månaders användning av detta preparat så var jag tillbaka i tänk på ett avslut skulle vara skönt. Jag försökte få tag på mitt team men det var lättare sagt en gjort. Tog dem 2 månader att ge mig en tid att prata med dem. Tillslut så slutade jag med dem väldigt abrupt. Å nu är jag i ett minst lika kasst tillstånd utan tabletter. Kan byta humör på 1 sek utan problem. Blir galen av ilska för små orsaker och det gör mig förbannad att jag blir så vidrigt arg över så små bagateller. Kan inte kontrollera mig. Å huvudvärken är konstant. Tidsuppfattningen är fortfarande helt kaos. Det enda som blivit bättre sen jag slutade med dem är att jag inte är lika rastlös längre.
Finns mer att säga men orkar inte skriva mer