Hej! Jag har ätit sertralin 50 mg i över 1 år nu och börjat trappa ner.
Känner att de inte längre gör någon skillnad för mig utan jag vill klara mig utan.
Den främsta och mest jobbiga biverkningen jag drabbats av är att gå upp 10 kg i vikt.
Nedtrappningen började jag med för 2 månader sedan just för att skippa hjärnstötar och nedstämdhet som jag annars får på e.m när jag glömt tagit medicin på morgonen.
Började första veckan med att endast ta bort 1/10 del av tabletten.. sedan successivt minska lite varje vecka. Ligger just nu på 25 mg. Så nedtrappningen är en lång process för mig men väldigt skonsamt sätt att göra det på har jag märkt just för att jag knappt känner av att jag minskat dosen.
Rekommenderas för att som vill trappa ner och sedan sluta!

Är det någon där ute som har erfarenhet av Sertralin ihop med Voxra? Ätit Sertralin till och från i många år. Fungerar hur bra som helst men det senaste året känt mig deprimerad trots medicinering. Känslomässigt lobotomerad. Äter i dag 50 mg, testade 100 mg men det blev för mycket. Min läkare har lagt till Voxra 150 mg som tillägg till Sertralin. Börjat i dag. Hoppas att detta skall hjälpa mig att känna mig lite mer levande. Men dela gärna med er av era erfarenheter. Positiva helst 🙂

Stor varning för detta rävgift! De gav mig riktigt vidriga biverkningar varav en del tyvärr verkar vara permanenta. Slutade för flera år sedan men lider fortfarande av tinnitus (vilket jag inte skulle önska ens min värsta fiende), yrsel och förstörd mage. Tänk er noga för innan ni prövar denna medicin för det är på inget sätt i världen värt detta lidande man kan drabbas av! Känner även andra personer som av andra ssri-preparat fått permanenta skador som tex svåra tics. Om jag hade vetat det jag vet idag hade jag aldrig någonsin prövat dessa mediciner.

Tagit i perioder.Medicinen gör att man blir likgiltig, iaf för mig. ”Varför ska jag träna för? Jag skiter i det”. Man bryr sig inte om vad folk tycker, tänker o känner. Man blir helt däst, sömnig och sista natten var jag förvirrad, visste inte vart jag var. Setralin är en skön medicin på ett sätt men aldrig något jag skulle ta dagligen under längre perioder, man tappar sin personlighet. Jag är en svartvit person som ofta hamnar i gråa grubblerier, men sån e jag, inget msn kan sätta lock på. Jag tror setralin fungerar som en semester ifrån sig själv, borta bra, hemma bäst.

Nu har jag lyckats äta sertralin varje dag i ca 4 månader. Vägrar ta mer än 100mg och har nu även på egen hanf sänkt till 75mg i hopp om att kunna sluta helt med denna äckliga medicinen..

När jag inte tar den så blir jag extremt lättstressad vilket gör att jag blir lätt jättearg eller panikar och blir ledsen. Så medicinen hjälper mig att hålla dessa känslor i chack.
Men ångest, självmordstankar samt depression, dessa finns ständigt kvar.
Det enda medicien i sig gör är att hjälpa mig att hålla allt inom mig. Man kan med andra ord förklara det som atr jag tar medicin för att ingen annan ska bli påverkad av mitt humör. Men jag personligen hatar sertralin!

Och ja, den kanske funkar bättre om man höjer dosen, men glöm det! Tänker inte gå runt som en vandrande grönsak, utan att känna känslor!

Finns två utvägar för mig.
Självmord,
Eller att cannabis blir lagligt.

är inte på sjunde dagen på sert och ångesten känns trippel och social fobi syns.
när ska det släppa.

Har varit sjukskriven för depressiv episod samt ätit sertralin 50mg i fem veckor. Har varit deprimerad tidigare men har då inte tagit medicin annat än insomningstabletter. Under de första dagarna av behandlingen hade jag extrem ångest, gråtattacker och svårt att hantera vardagen. Tvingade mig själv att ta mig upp ur sängen men det gjorde fysiskt ont. Efter några dagar mådde jag bättre, började känna hopp om att kunna umgås med vänner och familj utan att bli utmattad, till och med känna glädje. Under de senaste tre veckorna har jag upplevt en total meningslöshet, har inte lust till någonting, helt tappat aptiten och kan inte komma upp ur sängen. Kan inte vistas bland människor, svårt för ögonkontakt och ignorerar tilltal. Blir irriterad på mina närmsta som bara vill väl. Senaste dagarna har jag känt en desperat längtan av att slippa leva. När jag tänkt och skrivit ned sådana tankar tidigare har jag vetat att jag aldrig skulle kunna skada mig själv. Men nu vet jag inte längre. Livet känns bara så otroligt meningslöst. Förstår inte hur jag ska orka. Under dessa veckor har jag isolerat mig mer och mer från omvärlden. Känner inte igen mig själv alls.

Jag började med setralin 2009 för social fobi. De biverkningar i början som jag fick medan vi experimenterade med dosen var svettningar i nån månad. Muntorrhet när jag tog över 100mg. Dessa gav med sig när jag hittat min nivå på 100mg.

Jag var ganska känslokall innan så jag kan varken säga bu eller bä om det. Sexulusten gick ner, men det passade mig utmärkt för jag har aldrig gillat vara en slav under sexlusten. Jag fick mindre ångest över saker jag inte gjorde (för att vara social) stod ut med mig själv när tvånget att vara social mattades av. Jag blev inte mer social, men inte mindre heller. Livet puttrade på. I vintras beslöt jag mig för att sluta med sertralin. Varför vet jag inte, kanske i förhoppningen att jag skulle få motivation. Kände mig håglös innan jag började med sertralin också, men tänkte att nu efter 7 år så skulle nervbanorna ha stabiliserats till det mentala tillstånd jag fått av medicinen och frånvaron av den kanske skulle göra så att jag började bli mer motiverad.

Jag fick en nedtrappningsplan som jag förlängde egentligen. Gick ner till 75mg i två månader istället för 1, samma sak med 50 en månad med 25mg istället för ett par veckor som jag minns hon sa.

Har inte upplevt några fysiska nedtrappningssymptom. Inga svettningar eller annat. Har varit utan i 2,5 månader. Det har gått bra fram tills denna vecka då jag blivit nedstämd och viljan att göra saker försvunnit. Jag pratar då om de saker som jag gillat att göra; se på film/tv-serier, läsa böcker. Hålla på med datorn, spela datorspel. Allt det känns bara tråkigt och meningslöst. Inte vill jag göra nåt annat heller. Jag är mer håglös än förut. Mindre social. Jag är mer irriterad på folk, så som jag var innan. Jag fick lära mig av läkaren att ångest inte bara handlar om att man är rädd och ledsen utan även irritation och ilska är en form av ångest. innan den kunskapen så skrattade jag nästan när hon sa att jag hade social fobi efter att hon pratat med mig och gjort ett test med frågor.

Jag trodde att jag hade passerat tröskeln där sertralinet gått ur kroppen så att säga, men det kanske tar så lång tid innan man noterar effekten? Hursomhelst så ska jag försöka stå ut nån månad till och se om det går över. Sertralin funkade för mig, om än inte optimalt. Det blev inte nån revoultionerande förändring hos mig, men jag stod ut med mig själv och det liv jag lever.

Gick av Sertralin strax före midsommar efter att ha haft den i 8 mån ung. Första två månaderna tyckte jag den funkade rätt ok. Lyfte mig ur min jobbiga depression. Tog dock helt död på min möjlighet att komma vid sex så iom det tappade jag också lusten. Tog fyra månader innan jag kände lust igen och kunde stimulera nog för att komma igen men har bara kommit en gång vid sex med annan person under en 4-månaders period. Annars bara när jag är själv.
Kände heller inte att jag blev bättre. Kunde inte öka till högre än 50 mg. Provade vid något tillfälle men då gick hjärnan upp i varv så jag inte kunde sova och hade massor av tankar hela tiden.
När medicinen sattes in och när jag provade höja svettades jag annorlunda och det luktade väldigt otrevligt. Hade sedan 1,5 år inte använt aluminiumbaserad deodorant utan vidare problem med svettlukt men då blev det jobbigt under ca 2-3 veckor eller så.
Åt annorlunda också vilket inledningsvis varit positivt då jag hade ökat i vikt pga en annan medicin.
Vid utsättning missade jag läsa på bästa sätt. Min sköterska gav mig heller inte adekvat info så jag halverade bara dosen under 3-4 dagar och så slutade jag. Efter en vecka kom ångesten. Kopplade inte ihop de två eftersom jag hade mitt barn ensam i en vecka då och ofta kunde få ångest i samband med det. Men det tilltog bara och blev värre och värre. Ångestattacker, barnet reagerade på mitt mående och gnällde hen blev min ångest värre. Började ta mer och mer Atarax för att kunna hantera det. Till slut tog jag två Atarax varannan timme när det var som värst och ändå klarade jag det inte. Minsta missnöje från barnet och det kändes som min hud skulle flås av mig. Och sen skuldkänslorna på det när barnet grät för att jag inte klarade att hantera situationen. Fruktansvärt! Ingen avkastningsmöjlighet, fysisk kontakt kändes påträngande, panikartad ångest till slut. Tankar om självmord bara för att få ett slut på det när nivån var som allra högst. Nästan 2 veckor efter stopp började overklighetskänslor komma. Som en våg i huvudet ung. Bakom ögonen kanske. Svårt att beskriva vad och var. Mest intensivt efter 3 dagar och höll i sig sammanlagt i ung en vecka nästan (fre-tors, intensivt mån-tors). Sedan bara slutade det i tredje veckan. Efter lite mer än en månad är ”vågen” inte borta, kommer ngn gång ibland men bara få sekunder åt gången, inte hela dagen i princip som innan. Jättedålig sömn, yrsel vid 2-3 tillfällen, huvudvärk så jag vaknat på natten och fått gå och hämta värktablett för att kunna sova 2 gånger.
Men sexlusten vad gäller känsligheten återkom rätt fort, efter ca 2-2,5 v.

Aldrig en sådan här medicin någonsin igen!!

är inne på 3 veckan och i morgon är det 4 veckan.
och jag mår piss, koncentrationen är usel,yr och illamående. allt är bara bajs.
4 till 6 veckor säger dom visst hoppet lever.

är på slutet av vecka 6 och inget händer. min fokus finns ej och illamående. får ångest då jag står på ica och ska köpa kaffe och bröd.

Jag testade detta i två veckor pga separation och nedstämdhet. Jag upplevde det som jag blev sjuk av tabletterna. Yrsel. Ångest. Kändes som jag ”föll” inne i huvudet och blev livrädd. Hjärtat rusade. Muskelryckningar inne i organ jag aldrig känt. Tjuter i öronen ungefär som när man har feber. Eller tv är på utan ljud. Blev trög i huvudet. Kunde inte tänka klart. Analysera. Inte koppla ihop. Trött. Vaknade en natt med ångest som bara eskalerade och hjärtat rusade. Föll inne i mig själv. Blev så rädd. Kände panik. Hade vett på att googla på panikångest och allt stämde. Något jag aldrig haft innan. Nästkommande natt låg jag vaken hela natten. Vågade inte somna ifall det skulle hända igen.
Har lagt ner detta. Frågan är om detta kommer vara tillåtet i framtiden? Vad är detta egentligen? Tjuter fortfarande i mina öron. Jävla gift. Jag har fått hjälp av dem för jag inser att jag mådde mkt bättre innan dem. Skrämmande.

Jag började med sertalin i juli och körde en vecka med 25mg, lite olika känslor från dag 1-5 men från dag 6 och framåt (6veckor) så har jag mått mycket bättre, ökade till 50mg efter en vecka och ligger fortfarande på den dosen, är helt utan panikattacker och ångest och konstiga tankar, sertalinet har verkligen hjälpt mig otroligt mycket och är glad för att jag tog tag i det och sökte hjälp, dom enda biverkningarna har vart lite svårt att sova men thats it! Min sexlust är det inga konstigheter alls med som jag trodde i början efter allt jag läst, tycker dom som behöver skall testa utan att bli uppskrämd av allt som står på internet, för vissa kanske det är värre men för mig har det vart obetalbart

Mvh

Är inne på dag 6 m Sertralin Actavis (akut stressreaktion, ångest och panik). Har tagit 1 tablett varannan dag fram tills nu. Fr.o.m. imorgon ska jag ta en varje dag. Biverkningar: muntorrhet, illamående, förstoppning, aptitlöshet och ”upp och ner” i humöret. Gäspar mycket och är trött fast har lika svårt att sova som tidigare.

Åt Mirtazapin 2007 (förlossningsdepression) och blev piggare efter ett halvår. Då gick jag upp i vikt.

Tänker byta jobb då jag har stressat fruktansvärt mycket i 3,5 år i en bransch som aldrig mättas eller ”blir nöjd”. Ingen återhämtning hemma pga mycket bråk. Bor
långt hemifrån och saknar släkt och vänner.

Idag är en ok dag. Imorgon..?

Jag tar 100 mg Sertralin för GAD, Agorafobi och social fobi. Biverkningarna jag kände va håravfall, mardrömmar, huvudvärk, krypande känsla i kroppen och en panikångestattack. Vid insättning och höjning pajade också magen. Det flesta biverkningarna avtog efter 2 veckor, men efter 4 var alla borta.

Den positiva effekten kom efter 7 veckor och nu känns allt mycket, mycket bättre! Jag som aldrig velat prata med någon innan, kan nu prata med vem som helst! Jag har nästan inga sociala problem längre!! GAD-problemen (oron, grubblerierna) har mer än halverats och det är så skönt! Dessutom känns världen lite bättre, jag är allmänt gladare, mindre lättirriterad och min dagliga spänningshuvudvärk är borta! Jag bryr mig inte heller lika mycket om vad andra tycker om mig. Vissa beskriver att man blir känslokall av medicinen, men det är då verkligen inte jag! Våga testa den här medicinen om du behöver. Den kan göra underverk och den har förändrat mitt liv!

Jag har gått på sertralin 50 mg nu i snart ett halvår. Första 2-3 veckorna var hemska. Illamående, förhöjd ångest, svettningar, sömnproblem, muntorrhet, stel i kroppen. Men det gick självklart över och efter ca 6-7 veckor började jag känna effekt långsamt. Jag är väldigt kluven såhär ett halvår senare. De klara fördelarna är att man slipper all ångest. Jag hade ångestproblematik med OCD, generell ångest och depersonalisering etc. Det försvann och man känner sig mycket mer lugn. Otroligt skönt och känna sig som man tänker att man gjorde innan man fick problem med ångest.
Samtidigt så bryr man sig mindre. Man får en ”whatever” attityd till mer saker. Självklart är det inte så att man går runt helt likgiltig som Mersault i Främlingen, men man tar livet lite lättare. Det har fått massa fördelar, bland annat jag tagit mer risker och varit mer spontan vilket lett till att jag fått mycket nya vänner och att bra saker hänt mig. Men samtidigt så försvinner konsekvenstänket lite och det har fått jobbiga konsekvenser också, när jag exempelvis inte tänkt mig för så noga innan jag sagt eller gjort något.
Man känner sig också mer känslokall i viss mån. Jag mindes hur jag tidigare kunde reagera starkt på när man visade döda barn i nyhetsinslag och så vidare, och nu känner man fortfarande sig illa till mods men inte alls lika mycket som tidigare.

Jag är kluven om jag ska fortsätta ta medicinen eller inte. Men jag rekommenderar dig som tvekar att försöka utan och ta medicin som en sista utväg om livet känns alltför jobbigt.

Kram, Jacob

Jag blev bara sämre och sämre led av svår depression fick detta men inte hjälpte mig läkaren sa det gå över men gick inte
Jag försökte ta mitt liv fick höra bara en biverkning
Jag kände som jag var helvetet varje dag av denna tablett
En dag slutande jag utan läkaren sa fick sluta tog mig 2 veckor och sen fick hjälp med kbt annanstans och nu idag fri depression
Aldrig mer
Denna borde förbjudas

Har stått ut i 12 veckor och har nu biverkningar som diarréer. Huvudvärk ont i ryggen och illamående.

Hej!
jag är 26 år och har ätit sertralin sedan jag var 15 år. Fick mina första panikånhestattacker som 6 åring, vaknade mitt i natten och trodde jag skulle dö och sedan fortsatte det. Vid 8-9 års ålder utvecklade jag både ångest och tvångssyndrom. Under hela barndomen led jag av tvångstankar från morgon till kväll. Hela mitt liv gick ut på att hantera alla olika situationer av tvångstankar och samtidigt försöka dölja alla ”konstigheter” för människor i min närhet. Som 15 åring släppte de vanliga tvångstankarna och istället utvecklade jag BDD. I samband med terapi började jag äta sertralin. Mådde först sämre som jag minns men efter 2 veckor blev jag bättre. Svårt att säga att ”jag blev mig själv igen” då jag inte visste vem det var. Under 11 år har jag ätit medicinen med undantag för någon kort period. Jag vet att man inte ska sluta tvärt så jag började med att minska min dos på 50mg till 25 mg i ca 2 veckor, sedan har jag slutat helt. Jag har senaste dagarna upplevt minnesförluster, virrighet, tappar ord (värre än vanligt), och värst av allt får jag rest less legs. Det är sjukt jobbigt och gör dels att jag inte kan sitta ner när jag åker tåg, vilket jag gör 1.5 timme om dagen. Om nätterna kan jag inte sova pga att det kryper i hela kroppen och jag får extrem klåda överallt. Sådan där klåda som bara ”flyttar på sig”. Sertralin har hjälpt mig otroligt under livet då jag vissa perioder var så dålig att jag kunde avslutat mitt liv. Dock känner jag nu i efterhand att jag önskar jag inte ätit det så länge om jag vetat om alla biverkningar jag läser om här i forumet. Plötsligt kommer jag till insikt med att många ”underliga” saker i livet kan bero på medicinen, ex mina minnesluckor och att jag tappar ord. Jag får se hur länge jag måste leva med mina rest less legs. Hoppas det går över snart. Mvh/ Karin

Ätit i 2 år, 50-100mg, inga biverkningar men hade i början, man måste ge den lite tid, det blir bättre. Jag är mindre ångestfylld, mer motiverad att sysselsätta mig, gladare och trevligare mot andra. Är verkligen en räddare i nöden men betyder absolut inte att man inte behöver bearbeta sin problem för det finns kvar. Jag har gått o träffatkurator också.