Började med setralin för ett år sedan. Jag hade drabbats av nedstämdhet så länge jag kunde minnas, men det var nu värre än någonsin då jag även lyckats bli ”utbränd.” Kände kraftig ångest, såg i stort sett svartvitt och tog mig inte ur sängen på morgonen. Så jag fick denna medicin utskriven.

Efter de där ”känsliga första veckorna” tycte jag den hjälpte mig. Tog mig ur depressionen efter någon månad, skrattade mycket igen och kände mig stabilare. Sedan behövde jag höja dosen till 100mg eftersom nedstämdheten tyvärr ökade igen.

Jag har använt mig av 100 mg i någon ynka månad nu och de har varit bland de värsta i mitt liv. Känner inte igen mig själv. Jag kan vara glad utåt, ha ganska mycket motivation men orken finns inte där mer. Min energi är borta och ångestattackerna kraftigare än någonsin. Jämför jag nu med ångesten jag hade innan jag började med preparatet inser jag att setralin gett mig enormt mycket värre ångestkänslor och oro.

Allt har blivit en ond cirkel och jag saknar den jag var innan jag började med antidepressiva. Mina känslor känns inte ”normala” längre, det är tydligt att setralin påverkar min hjärna men tyvärr till det sämre nu ett år senare. Lider av mycket overklighetskänslor, panik, hjärtklappningar och tycker vardagen är svår att handskas med. Ser livet ur ett fruktansvärt konstigt perspektiv. Hur utmattad och nedstämd jag än var innan medicinen, kommer jag göra allt för att vara hon igen. För då kände jag åtminstone ”normala” känslor. Vill även nämna att setralin gett mig enormt mycket yrselproblem; vilket i sin tur förvärrat min oro..

Så jag börjar trappa ned idag och siktar mot ett liv där jag är mig själv ige utan dessa hemska tabletter. Håll tummarna för mig!

Hej.

Vill dela med mig om mina erfarenheter av Sertralin.
Hösten 2015 började jag ta Sert, gick någon vecka, sen var det som att
livet aldrig varit så fantastiskt! Fram till ganska nyligen så valde jag att avsluta
medicineringen, hade i snitt tagit 50mg om dagen, även varit upp på 100mg.

Nu till en varning, jag gick från 50mg till att avsluta med 25mg i fyra dagar,
GÖR INTE MITT MISSTAG! mår så fruktansvärt uselt, fick kraftiga pulseringar i bröstet som gick upp i gomen, i tre dagar, valde sen att åka till akuten, där dom hittade en ansträngning i hjärtat, glömde nämna att jag hade slutat precis, tog kontakt med min läkare igen som då kände igen symtomen, så det kanske är medicinen. Gick någon vecka tills jag träffade läkaren igen, har nu börjat med Sert igen men mår riktigt uselt, jag vet inte vem jag är längre. Känns ansträngt att prata med folk på jobbet, vill inte göra sociala saker, känner mig värdelös,
har tappat aptiten, diaree. Absolut ingenting är roligt längre.

Ska snart tillbaks för återkontroll av blod värden, kan ju vara något mer..
Less.

Problemet är att läkarna aldrig kan veta om patienten tål medicinen eller inte. Det blir som rysk roulette. Och även om det känns bra efter ett tag när man startat, kan det bli ett riktigt HELVETE att sluta.
Dessa droger borde förbjudas…

Det är ledsamt att läsa vissas berättelser här. Det visar att läkemedlet skrivs ut för lätt. Har man känt sig lite risig ett tag går man till läkaren och säger att man mår dåligt och får tabletterna utskrivna. Självklart hjälper dom inte! Svackor i livet kan inte alltid lösas av tabletter.

Däremot.. Vad medicinen verkligen hjälper emot är djupa depressioner och riktig diagnoserad ångestproblematik. Den här medicinen har räddat mitt liv. Jag har verkligen fått mitt liv tillbaka och jag trodde ALDRIG jag skulle få må såhär igen. Att då läsa att vissa skriver att medicinen är ett rävgift som borde förbjudas är ju då såklart väldigt ledsamt. Bara för att medicinen inte hjälpt dig så borde den inte förbjudas. Tänk lite på hur ni formulerar er!

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan och tänkte nu göra en uppdatering. Har nu ätit medicinen i ett år. När jag började hade jag haft ångestproblematik i drygt 5 år och det var riktigt illa tillslut, tog mig knappt ut ur hemmet. Var inte kapabel till att göra något alls, köra bil, gå till affären, träffa folk, allt sådant primärt var liksom en omöjlighet för mig då det helt enkelt gav mig så otroligt hög ångest. Stresströskeln var liksom borta. Någon kunde nudda min arm och jag fick ett stresspåslag i kroppen. Det var så himla fruktansvärt och jag klarade inte av mina studier eller någonting.

Ett år senare då. Examen check, jäkligt bra jobb check, åker tåg och tunnelbana varje dag, träffar kompisar, går på stan, kan äta ute på restaurang och framförallt – jag njuter av att leva. Jag har fått mitt liv tillbaka och jag kan verkligen inte beskriva mina tacksamhet för denna medicin.

Biverkningarna jag upplever är såklart inte roliga men hellre dom än ångesten. Jag var uppe i 75 mg som jag ätit fram till en månad sen. Nu äter jag 50 mg och biverkningarna har minskat men ångesten är också lite närmre tillhands. Dock funkar det!
Mindre sexlust och svåraste att få orgasm är väl de jobbiga biverkningarna. Sen har jag väl gått upp typ 7-8 kilo på ett år. Men det lider jag inte av då jag var rätt smal innan.
planen är att prova sluta sakta för att se hur det går utan medicin. Jag har nog dock vant mig vid tanken att behöva äta medicinen resten av livet och är helt fine med det.

Jag hoppas min text kan hjälpa dig därute som mår dåligt. Jag kände mig så sjukt ensam i mitt mående och var så livrädd för medicin för att folk talade så illa om det på sådana här forum. Som sagt, sertralin har räddat mitt liv!

Kram till alla er därute, vi är inte mer än människor!

Lider av Emotiolellt instabil personlighetsstörning och efter fyra års kämpande och en familj ned i fördärvet började jag ta sertralin innan sommaren -16 för att få kontroll på humöret och depression.

De första veckorna var helt fantastisk! Såg, kände och tänkte på saker jag inte gjort på väldigt länge och humöret förbättrades dramatiskt. Funkade bra under upptrappningen till 100mg men det räckte inte så jag klev på 150mg men då spårade allt ur totalt. Svettades genom 2-4 tröjor per dag, vaknade i en dyblöt säng varje natt, gick i t-shirt när andra hade jacka mm. Magen sa upp sig, gick på toa 3-4-5gånger per dag och humöret ballade ur. Trappade ned till 100mg ganska omgående men återfick aldrig stabilitet från ovanstående problem.

Trappade ned för en dryg månad sedan och bytte till Brintellix. Perioden när jag trappade ned och satte in nya medicinen hade jag för en period inget stöd från medecinerna vilket fick mig se hur otroligt dålig skick jag egentligen är i. När brintellix kickade in började fick jag en HELT ny syn på sertralin!

Insåg hur trött sertralin gjort mig, alla dessa hysteriska gäspningar. Hur helt dum den gjorde mig, tappade ord, fick inte ihop ett plus ett, klarade knappt att handla, simultanförmågan var noll samt hur otroligt mycket jag lidit av total avsaknad av erektion och sexlust. Nu med Brintellix är jag skarp i tankarna som en kniv, jag klarar vara uppe 2-3 timmar till per dag utan att bli ett lik dagen efter, inget problem med sexlusten och erktion, svettningarna är borta. Just nu på 10mg ger det mig inte fullt ut det stöd som jag behöver, ser fram emot att kunna öka inom några veckor men jag känner mig hellre leverade såhär än instängd i ett fördummande, potenslöst skal som på sertralin.

Skulle jag avråda någon från sertralin? Nej! Mitt liv blev så ohyggligt mycket bättre med den medicinen än utan. Finns det bättre alternativ just för mig, ABSOLUT, Brintellix är att leva som vanligt, men en kanske lite knasigare mage och just för stunden ett något sämre stöd men kroppsligt mår jag som en en jäkla kung i jämförelse.

Hej

Jag har ätit Sertralin Actavis sen 30/8 men fick Sertralin Mylan för en vecka sen. Vilken skillnad! Actavis tog bort ångesten och de depressiva känslorna men biverkningarna var obehagliga: svettningar, hjärtklappning, viktuppgång och känslokyla. Med Mylan har sexlusten återkommit, jag är inte sugen på godis och jag känner mig lycklig. Svettningarna kvarstår men det kan jag överleva.

M

Fått setralin utskrivet pga av en jävla massa orsaker såhär i efterhand.
Jag trappa opp från 25 till 50 å den var rätt bra – hade bubblor i magen och kände mig uppåt och ”lycklig” sen trappa jag från 50 till 100mg och då pajja allt blev så sjukt låg. Grät å hade ångest, panik känslor och hela känslor registret gick jag igenom på 1v. Å nu ska jag stanna på 100mg, biverkningar jag har är gäspningar, kan bli darrig och tappar matlusten. Men nu är läget rätt bra, för mig har detta innebärt att hjärnan äntligen efter många år får vila, jag gör saker för mig egna skull tog ett break i festandet och jag mår som jag mår och jag lever med den saken är att de kommer ta tid och läka och med hjälp av piller och psykolog så kommer detta räta ut sig. Varit väldigt impulsiv och känslo mässigt kall förut och nu kan jag sakta ta tag i dedär jag sprungit ifrån. Jag läker sakta. Å till er alla: ni är inte ensam” de kanske känns så men fan vi är många som har lite strul med nerverna.

Man läser så mycket hemskt om sertralin, men det är enligt mig den BÄSTA medicinen som existerar! Många testar två veckor, mår dåligt, slutar och skriver på nätet om hur hemsk medicinen är. Ja, man mår lite dåligt de första veckorna, men det går över! Jag mår så galet bra! Depressioner, ångestdiagnoser, självskadebeteende, Gud vet vad. Men nu… Världen är så bra nu! Jag är glad, lycklig, har drömmar, ångesten är nästan borta och jag är självsäker och mår toppen!

Man kan ju alltid testa medicinen om man tvekar. Man kanske mår dåligt de första dagarna, men om man kan uppleva den lyckan jag känner nu, så kan man inte tveka. Har mått dåligt i 4 år innan. Tagit sertralin i ett halvår. Hade jag börjat med medicinen när jag började må dåligt hade jag fått 4 år till att leva lyckligt. Skulle börjat tidigare, medicinen räddar liv!

Hej har ätit setralin i ett år för ångest/panikattacker/depression men nu för fyra månader sen har jag börja må otroligt dålig igen och jag tar 75 mg började med 2mg allt funkade bra i början men nu är allt skit

Började med sertralin för ett år sedan på grund av ångest, depression och tvång. Började med 25mg, men trappade upp till 50mg och låg kvar på den dosen ett bra tag. Hade biverkningar i form av illamående, yrsel och trötthet som försvann helt efter cirka 3 veckor. Det tog väldigt lång tid för mig att känna effekten av medicinen, men när den väl började ge effekt var det rena mirakelmedicinen mot min dagliga ångest. Depressionen blev helt klart bättre, dock kände jag ingen större glädje till saker och ting och mina tvångstankar/handlingar och enstaka panikångestattacker fanns kvar. I samråd med min läkare blev jag höjd till 75mg för att sedan trappas upp till 100mg. Detta var drygt 3 veckor sen, har ännu inte känt av någon effekt. Jag upplever dock biverkningarna värre vid denna upptrappningen. Jag kan inte sova om nätterna, håller på att bli galen så trött jag är. Mina tvångstankar är för tillfället jobbiga och energikrävande, vilket inte gör det bättre då jag ligger sömnlös om nätterna med ångest. Magen krånglar en del också sen jag fick höjt, känner mig väldigt uppblåst och har diarré.

Jag håller åtminstone tummarna till att denna dosen ska kunna knipa åt mina tvångstankar ordentligt, och att biverkningarna försvinner så fort som möjligt.

Jag har ätit Sertralin Mylan (25mg i tre dagar och sedan 50 mg sedan dess) i tre veckor för ångest med depressiva inslag och precis som många skrivit var de första två veckorna hemska. Jag fick inga biverkningar i form av illamående, yrsel etc som ofta nämns, vilket var skönt. Däremot var det som att jag ramlade rakt ner i ett hål, ångesten ökade markant, jag grät, var förtvivlad och trodde inte att jag någonsin skulle bli bättre. Bättre har jag dock blivit, men känner mig inte helt bra, stundom så maler det fortfarande i hjärnan och jag blir ledsen och ångestfylld. Min läkare säger att det nog är såhär bra jag kan må på 50 mg, så jag funderar på att höja dosen (efter godkännande från honom) men bävar för ytterligare veckor av insättningssymptom.

Det känns både bra och mindre bra att läsa om andras erfarenheter, man vill så gärna att allas erfarenheter ska vara positiva och att ingen ska behöva må dåligt. Men det är ändå skönt att veta att man inte är ensam!

Började nyligen med sertralin teva och första timmarna blev det direkt mycket svårt att få utlösning. Men jag har väl ungefär samma sexlust. Känner mig mycket skeptisk och det är skrämmande med biverkningar tycker jag. I övrigt är jag väl som vanligt men jag överväger starkt att skippa ta den.

Hej! Jag har ätit Sertralin (Actavis) nu i 4 veckor mot depression. Började på 25 mg i en vecka och trappade sen upp till 50 mg. Första dagen hade jag extrem yrsel och framåt kvällen kom en väldig hjärtklappning, första natten hade jag dödsångest och sov knappt något alls. Dagen efter var yrseln borta men hjärtklappningen kvar. Mot slutet av första veckan mådde jag lite lite bättre psykiskt och orkade iallafall ta mig upp ur sängen. Efter höjningen till 50mg kom ångesten tillbaka och sömnlösa nätter igen hade även självmordstankar vilket jag inte lidit av tidigare. Men efter de två första insättningsveckorna har medicinen sakta fått mig att må bättre. Känner att jag klarar av situationer som jag tidigare fick kämpa med mycket lättare och har lättare att resonera logiskt och är mindre känslostyrd. Hjärtklappningen är den biverkningen jag fortfarande har kvar men den har blivit mycket mindre än vad den var i början. Jag har haft problem med depressioner till och från i många år så det är verkligen en lättnad att få en paus från alla negativa tankar. Äntligen får hjärnan vila och jag kan förhoppningsvis börja fokusera på att reda ut mina problem som är grunden till mina återkommande depressioner.

Hej, levt på sertralin i 8 år nu. Är 21 nu o blev tillsagd av läkare o psykologer att ja måste leva på antidepp resten av mitt liv. Men nu efter 8 år märker ja att jag inte är en människa, jag vet inte vad glad är, jag vet inte hur de är att känna lycka, ja vet inte hur de är att vara ledsen. Testade att sluta ( trappa ner) under 1,5 månad, vilket resulterade med slut på förhållande, av me körkort o inlåst på psyket igen.
Vill inte pajja det här förhållandet ja gått in i nu pga av mina antidepp, jag är glömsk som fan o har alltid trott att ja varit de sen barnsben pga av adhdn o alltid haft mycket i huvudet, men ja tror att det är sertralinet, har haft svackor i sexlivet till o från, muntorrhet, inte kunnat andas med näsan på 5-6år, aptitproblem, glömsk, seg o tyst till o från.
Vad fan ska jag göra? Är som sagt gammal missbrukare av alkohol o droger, faller lätt tillbaka om ja börjar må skit.
Finns de nå annat än sertralin man kan lita mer på eller ska man leva som en kallkänslig utomjording resten av livet?

Jag tar sertralin mot ångest. Började för en vecka sedan. Halv tablett = 25mg i sex dagar sedan en hel tablett = 50mg i går kväll och en hel tablett nu ikväll.

Jag har haft många konstiga symptom i kroppen, darrningar, skakningar, pirr, domningar, hjärtklappning, känt pulsen i hela kroppen etc. Oro och ångest med panikångestattacker några gånger. Vaknar varje natt vid 4-tiden med darrningar/pirrande känsla i kroppen och har svettats.

Första dagen med sertralin kände jag genast mindre oro i kroppen och kände mig lite glad – kunde medicinen verka så snabbt?

Dag 2 hade jag något förhöjd ångestkänsla i kroppen och kände mig nere.

Dag 3 och 4 något mindre ångest, men fortfarande pirrande och lätta skakningar i kroppen. Det gick att distrahera pirret genom att vicka snabbt med foten – typ…

Dag 5 ingen ångest, men fortsatt darr i kroppen. Känt mig frusen och haft lite ryckningar i knät.

Dag 6 näsblod på morgonen (brukar jag ha men det var lite värre än vanligt idag). Illamående och måttlig ångest.

Dag 7 oerhört trött! Sjukskrev mig från jobbet och sov/slumrade hela dagen. Läste på denna sida om alla insättningssymptom och kände mig lite lugnare av det. Insåg att jag måste vänta ytterligare några dagar/vecka innan jag förhoppningsvis får börja känna mig bättre!

Håller tummarna…

Jag har ätit Sertralin i snart 1,5 år. Det enda jag kommer ihåg från mina första veckor är att jag mådde extremt dåligt. Såfort det hände planerade jag att sluta, men det gick snabbt mot det bättre!
Även fast jag är lite slarvig med den (kan glömma att ta då och då) har jag aldrig känt av några större biverkningar. Jag försökte för ungefär en månad sedan att trappa ner dosen men började må fruktansvärt dåligt av det. Jag kommer antagligen behöva äta den i ett par månader till.

Hej! Har mått dåligt sedan tonåren men har inte förstått att det varit depression. Folk i min omgivning har tyckt jag var lat, oengagerad och struntade i det mesta. Efter jag fick barn mådde jag hemskt dåligt men trodde det var så när man fick barn, man är trött.. insåg inte själv hur dåligt jag mådde och spelade att det inte alls var något fel på mig. Fick för mig att min sambo var otrogen, grät mig varje natt, var orolig och kände mig otroligt ensam! Men, det var fel på sköldkörteln, jag hade hypotyreos och det började allt. Har troligtvis haft fel på den sedan tonåren,de var därför jag mått så dåligt alla dessa år och eget jag fött barn blev det ännu mera påtagligt + att jag hade en depression med i bagaget. Började med 50mg setralin o kände inte av några biverkningar alls. Kände mig inte bättre och var inte så orolig, trodde inte att folk ville mig illa hela tiden. Jobbade på men sen kom smällen, fick min första semester någonsin efter att ha jobbat som vikarie konstant i 7år. Tänkte, Gud vad skönt med semester, bara vara o sova ut, vars glad och hitta på saker men där i de lediga dagarna kände jag mig inte alls glad att få vara ledig och fri. Jag var samma oroliga person, nedstämdoch ensam. Kontaktade läkare o var då i detvörsta dippen någonsin. Blev sjukskriven o ökade till 75mg o i samma veva blev jag gravid igen. Mådde dåligt hela graviditeten och kunde inte höja min dos pgaav barnet i magen. Jag födde sedan en underbar dotter! Gick på psyk, slutade amma för att kunna höja till 100mg, mådde otroligt dåligt. Det gick 3veckor o kände ingen skillnad. Men en dag vände allt! Mådde bra, var glad och pigg! Helt otroligt! Nu har jag mått såhär bra i ca1vecka och jag hoppas det håller i sig. Har inte mått såhär bra i hela mitt liv! Nu vill jag lära känna mig själv o veta vad jag är för en människa egentligen, har varit förvirrad sedan tonåren men tror jag kan finna mig själv nu!

Har ätit Sertralin sen i augusti 2016. Först Actavis, sen Mylan och nu Ranbaxy.

Äter 25 mg på kvällen och 25 mg på morgonen – perfekt dosering för mig: ingen morgon- eller kvällsångest längre!

Inga biverkningar av Ranbaxy heller.

Sertralin har gett mig livet tillbaka. <3

Hej!
Efter att ha tagit del av era erfarenheter av Sertralin vill jag nu dela mina.
Jag började med Sertralin för ca 3,5 år sedan efter en mycket tuff period som bara blev mörkare och mörkare. Jag var väldigt tveksam men kände till slut att jag inte hade något val än att börja med medicin. Mina insättningssymptom var som många av er beskriver kraftigt ökat ångestpåslag, skakningar, domningar, illamående, dålig i magen osv. Men dessa symptom försvann tids nog.

När jag varit uppe på en dos av 100mg ett tag började jag känna mig allmänt konstig, trött och feberkänsla. Jag fick feber utan förklarlig anledning och i samråd med en läkare trappade jag ner till 50mg och efter några dagar försvann den konstiga sjukdomskänslan och febern. Så det måste varit en biverkning av medicinen.

Anledningen att jag läser på denna sidan just idag är för att jag har utsättningssymptom. I ca två veckor har jag trappat ner min dos med varannan dag 50mg respektive 25mg. Idag är fjärde dagen på 25 mg. Idag kom symptomen. Stickningar i kroppen, yrsel, minskad aptit, dålig i magen, ångestpåslag, svårt att hitta rätt ord emellanåt osv. Det jobbigaste tycker jag är att magen påverkas. Jag ska försöka sova på saken och se om jag imorgon tar 50mg och håller mig till den dosen ett tag. Det är svårt att jobba med alla konstigheter kroppen hittar på. 

Trots alla biverkningar är jag otroligt tacksam för denna medicin då den hjälpte mig (tillsammans med samtalsterapi) upp från mörkret. Det är lätt att flera år senare förkasta Sertralin som ”rävgift” när en får utsättningssymptom och önska att en aldrig hade börjat med ”skiten” men utan Sertralin är det inte säkert att jag ens hade orkat kämpa vidare.
Var rädda om er!

1.5 år åt jag sertralin, fick det för panikångest och började med 25 och trappade upp till 100 som jag låg kvar på. Första tiden var ljuvlig, ett halvår ungefär kanske var rosa moln förutom ofta diarré och mycket svårt att få orgasm men det kändes helt okej när jag för övrigt mådde så bra. Sen började det, mådde sämre och sämre och tankar på att livet inte var värt att leva och att jag inte var värd någonting. Precis allt kändes meningslöst men jag kämpade på och tänkte att det bara var en svacka. Och ibland kändes det bättre, ibland befann jag mig som i ett svart hål och för 6 veckor sen brakade jag samman. Panikattacker och total hopplöshet, klarade inte att gå till jobbet så blev sjukskriven och ordinerad höjning till 150 mg. Allt blev om möjligt ännu värre, slutade med en tur till akut psyk när jag inte längre visste om jag befann mig i verkligheten eller i en dröm. Dom bedömde det som biverkning och efter diskussion tillsagd att helt sluta med sertralin, med tanke på att jag började pga panikångest men under tiden utvecklat en djup depression. Så efter en snabb nedtrappning med berg och dalbana humör har jag nu slutat helt sen fem dagar tillbaka. Stabilare i humöret nu men denna ständiga yrsel och ”stötar” som drar genom hela kroppen emellanåt är fruktansvärd! Så sjukt äckligt att tänka på att så lång tid har jag stoppat i mig något som påverkat hjärnan så mycket så jag nu känner mig ständigt bakfull i bristen av den. Jag vet att det kan bero på för snabb nedtrappning men när en psykiatriläkare säger till en att sluta så snabbt det går så får man ju lita på att det är okej. Ska stå ut för någon gång ska det väl gå över men aldrig aldrig mer att jag frivilligt kommer stoppa i mig någon sorts ssri när det är ett sådant helvete att sluta och att man faktiskt kan sjunka ner i det mörkaste mörker utav själva medicinen.